Onsdag den 21 april avreste vi från Arlanda mot Marrakech och vidare upp i Atlasbergen. Väl där väntade en inspirerande och annorlunda miljö, där vi fick tid att samtala och jobba med att utveckla oss och våra tjänster.
I förra veckan var det dags för vår årliga förlängda Citerusdag. Julfesten i december hade avslöjat resmålet; vi skulle till Marocko förstod vi snabbt när vi kom in till kontoret som var omstylat med hjälp av kuddar, lyktor, tyger och tält. Sedan dess har vi läst in oss lite på Atlasbergen, och det så kallade "Kasbah" vi skulle besöka i byn Imlil som ligger 1,5 timmes bussresa från Marrakech.
Ett kasbah är ett sorts fort. Kasbahn var boplatsen för den lokala ledaren och fungerade även som försvar när staden var under attack. En kasbah har höga murar som vanligtvis inte har några fönster. Ofta byggdes de på en höjd för att göra dem enklare att försvara, så var även fallet för vårt kasbah - Kasbah du Toubkal.
Namnet kommer från närheten till bergstoppen Jbel Toubkal, som med sina 4 176 m.ö.h är den högsta bergstoppen i Atlasbergen (och faktiskt i hela Nordafrika). Bergets höga höjd gör att toppen är snötäckt under stora delar av året, och vi kan lova att det är vackert!
Vi anlände onsdag lunch, efter en wi-fi-enablad (och väldigt tidig) flygning från Arlanda. Vi togs emot med traditionellt, sött myntate och dadlar. Därefter serverade en traditionell lunch på takterassen, med en magnifik utsikt under en strålande sol. Eftermiddagen ägnade vi åt en rundvandring i byn innan vi satte oss för att jobba med vårt kursutbud några timmar. Ett innovativt gäng hjälptes åt att identifiera behov, konkretisera målgrupper samt specificera kurs/workshop-innehåll för inte mindre än sex nya kurser. Skall bli spännande att transformera dessa till färdiga kurser under året.
Efter en tidig kväll, där alla somnade ovaggade, vaknade vi till ytterligare en strålande dag. Efter en stärkande frukost, som bestod av hemgjord yoghurt, närproducerad honung, hembakat bröd, ägg från byns hönor samt ännu mer myntate, var det dags att bestiga ett berg. En toppbestigning av Toubkal tar minst tre dygn, varför vi nöjde oss med en dagstripp till ett närbeläget bergspass. Efter fyra timmars vandring belönades vi av en fantastisk vy över nästa by, samt en välsmakande lunch serverad på 2 500 meters höjd. Vi omringades snart av en flock getter, som nyfiket studerade dessa mystiska IT-konsulter.
Vandringen hemåt krävde stor uppmärksamhet, eftersom stigarna bestod av mycket lösa stenar. Alla kom dock helskinnande tillbaka till kasbaht där vi pustade ut med bad och tvagning i ett traditionellt hammam. Efter någon timmes ångbad var vi redo för ett nytt arbetspass, innan det var dags för ytterligare en traditionell måltid. Vid det här laget hade vi lärt oss att vi kunde vänta en grönsakssoppa och därefter cosucous med grönsaker (inte helt al dente enligt några kritiker) samt en Tagine, som är en sorts gryta som ofta baseras på kyckling eller lamm. Tagine är också namnet på kärlet som maten tillagas i, det traditionella keramikfatet med toppigt lock, som ställs över öppen eld.
Natten kom att bli orolig för många av oss, då ett oväder drog in med storm och regn, vilket kändes rejält i de något luftiga byggnader vi bodde i. Tur dock att ovädret inte kom tidigare. Fredag morgon skulle vi ägna åt några timmars arbete, då vi planerade för eftermiddagens artikelskrivande innan vi satte oss på bussen till Marrakech.
Vi tog farväl av Kasbah du Toubkal (men många av oss sa nog tyst: "På återseende!")
Hotellet i Marrakech hade en rejäl tilltagen trädgård med pool, vilket ju alltid är lockande för oss nordbor. Efter en snabbincheckning var det dags att göra stan; vi gick till ett traditionellt "riad" för att äta lunch. En riad är ett traditionellt marockanskt hus, byggt kring en innergård. I Marrakech finns det ett oräkneligt antal sådana som tar emot gäster.
Efter lunchen var det dags att utforska Medinan, den gamla muromgärdade stadskärnan som är Marrakech stora dragplåster. Det är inte helt enkelt att hitta så vi tog hjälp av en guide som visade oss runt. Det stora torget Djema el-Fna är Marrakechs hjärta; där huserar sagoberättare, ormtjusare, gnauaorkestrar, akrobater, tiggare och många bondfångare. Precis intill torget ligger den delvis täckta souken (marknaden) där olika hantverkare har sina egna gatstumpar. Vi beslöt oss för att satsa på att shoppa och pruta under lördagen och åkte istället tillbaka till hotellet för ett arbetspass, denna gång vid poolen. Under några koncentrerade timmar formulerade vi artiklar om olika ämnen, som ett led i vår djupt rotade tradition att bjuda på kunskap. Med oss hem till Sverige har vi ett halvt dussin artikelutkast som kommer att publiceras under våren, ytterligare lika många ligger kvar på idéstadiet för framtida bruk.
Kvällen ägnades åt att utforska Marrakechs nattliv. Vi kan väl konstatera att den inte går av för hackor! "What happens in Marrakech stays in Marrakech" är nog en passande devis för den här stadens partyscener.
På lördagen tillät vi oss en sovmorgon, innan vi tog hela poolområdet i besittning för att testa Scrum-simuleringsövningar! Vi hade kul, men en och annan undrande blick fick våra lego-byggen av övriga gäster. På eftermiddagen var det så dags för lite seriös shopping! Ett gäng mycket nöjda souk-besökare kom tillbaka till hotellet med välfyllda påsar med vacker keramik, sirliga tekannor och handsydda skinnpuffar. Allt som återstod efter det var hemresan och självklart fantastiska minnen från Marocko!
