Efter att AWS lanserade det första allmänt tillgängliga molnet 2002 har företagsvärlden över flyttat mer och mer av sin digitala infrastruktur till olika molntjänster. Men nu, drygt 20 år senare, har orosmolnen börjat hopa sig. Med en amerikansk president vars opålitlighet och självintresse saknar motstycke har helt nya risker uppenbarat sig. Det kanske mest talande exemplet på detta var när den Internationella Brottsdomstolen, ICC, ådrog sig hans ogillande varpå han införde sanktioner mot organisationen och dess ledning, vilket ledde till att de utan dröjsmål bannlystes från alla amerikanska molntjänster som de använde och i flera uppmärksammade fall till och med utestängdes från sina epost-brevlådor. Detta skedde utan nämnvärda protester från de amerikanska bolagen, då dessa fruktade att själva ådra sig presidentens ogillande om de inte följer de politiska vindarna.
De tre största aktörerna på molntjänstmarknaden, Amazon, Microsoft och Google, har alla dock fått upp ögonen för att utländska företag börjat oroa sig för att drabbas av liknande sanktioner från den nyckfulla presidenten. Både Amazon, Google och Microsoft har etablerat europeiska moln, som de hävdar är fristående och immuna mot påtryckningar från den amerikanska regeringen (något som i Microsofts fall motbevisades i direktsändning när en representant för Microsoft i en utfrågning under ed i det franska parlamentet medgav att de var bundna av amerikansk lag att lämna ut data vid förfrågningar från myndigheterna eller till och med strypa tillgången helt). Problemet är dock att varken Amazon, Google eller Microsoft är villiga att helt och hållet separera sina europeiska moln från de amerikanska moderbolagen, exempelvis genom att grunda nya, självständiga bolag i Europa, vilket gör att de enligt amerikansk lag (den till synes oskyldigt namngivna Cloud Act) kan tvingas att samarbeta med amerikanska myndigheter för att bekämpa inre eller yttre fiender, oavsett om dessa fiender är verkliga eller inbillade.
Trion av amerikanska bolag är dominanta med 60% av marknaden uppdelad emellan sig, men det betyder lyckligtvis inte att alternativ saknas. Missnöje med de amerikanska molnen, ofta relaterat till priser, har lett till att ett antal europeiska bolag byggt sina egna molntjänster. Bland dessa finns bland annat Hetzner, StackIT, OVH, Scaleway och Nextcloud. Även om dessa molntjänster inte är lika feature-rika som de amerikanska molnen (vilket de senare gärna betonar) så har dem tillräcklig funktionalitet för att kunna användas av kunder som i dagsläget främst använder grundfunktionaliteten från de amerikanska molntjänsterna: virtuella servrar, FaaS, fillagring, databaser, distribuerade köer och nätverkshantering.
Med vetskapen om att dessa lokala, oberoende och europeiska alternativ finns så vill jag vända mig till dig som läsare med ett antal frågor:
- Har du en plan för hur ditt företag skulle hantera en situation där tillgången till de amerikanska molnen plötsligt delvis begränsas eller fullständigt bryts?
- Hur skulle det påverka din verksamhet om det visade sig att allt ert datat var tillgängligt för amerikanska myndigheter?
- Hur mycket skulle det kosta er, i tid och pengar, att återimplementera hela eller delar av er digitala infrastruktur i en europeisk molntjänst?
Den ekonomiska och politiska verklighet vi lever i sedan efterkrigstiden har baserats på vetskapen att en majoritet av världens länder följer en regelbaserad världsordning. Denna verklighet har de senaste åren skadats i grunden och det manar oss till handling. Det tvingar oss att blicka inåt och ställa oss frågan: är mitt data och min verksamhets data säkrad mot nästa globala svarta svan-scenario?
