Categories
Metod Personlig förändring

Stop the drama! – Karpmans Dramatriangel ger stöd

Dramatriangeln är en modell som förklarar hur vi hanterar våra behov och vårt ansvar gentemot oss själva och andra. Den har hjälpt mig att agera och interagera på ett mer medvetet sätt i relationer i såväl min yrkesroll som privat. I den här artikeln delar jag med mig av min enkla tolkning av modellen och mina tankar och erfarenheter från hur jag använder den.

Det här är andra delen i Lena Åckanders artikelserie “Torsk på modeller”. Första delen hittar du här.

Vi reagerar utifrån en position som offer varje gång vi inte tar ansvar för och är sanna mot oss själva och våra behov. Offerrollen innehåller tre positioner som utformades av den amerikanske psykologen Stephen Karpman i det han kallar Dramatriangeln (1968). Karpmans syfte var att hjälpa oss att förstå oss själva och bli mer medvetna, så vi slipper leva ut våra känslor på andra personer och därigenom hamna eller försätta oss i osunda relationer och drama. Triangeln innehåller tre positioner: offer, hjälparen och förövaren.

Offer

Offret känner sig kraftlöst och har blivit övertygad om att hon inte kan ta hand om sig själv eller klara av saker. Hon undviker att ta ansvar för sina handlingar och sin situation. Hon finner det enklare att lägga skuld på omständigheter och på andra och förlitar sig på att andra, som hon ser som mer kapabla och lämpade, ska lösa hennes problem. Hon tycker lätt synd om sig själv och söker förståelse och medhåll från en hjälpare.

Ett offer kan flytta sig vidare i Dramatriangeln till förövarpositionen, till exempel genom att sabotera någons försök att hjälpa dem eller också att manipulera någon till att hjälpa dem. Idrottscoachen Kjell Enhager berättade under en kurs en härlig anekdot om detta: I mataffären börjar sonen gråta över att inte få en glass före maten (offer). När gråten inte räcker till tar han det till nästa nivå och lägger sig på golvet och gallskriker tills han får sin vilja igenom (förövare).

Offerrollen anammas främst av personer som vuxit upp med en hjälpare som förälder.

Ta sig ur offerrollen

Offret kan utvecklas till att bli en Överlevare genom att ta ansvar för sin egen utveckling och situation. Istället för att förlita sig på att andra ska lösa problemen kan hon fråga sig vad hon själv vill, är ansvarig för och kan påverka på ett hälsosamt sätt.

Offret har i regel svårt att ge. Ett första steg på vägen kan vara att ge en god tanke till någon annan samt att öva på att säga ”tack”.

Hjälpare

Hjälparen fixar saker, löser problem och räddar upp situationer. På så vis (även om det ofta är omedvetet) känner hjälparen sig betydelsefull och viktig. Hon hoppas också att andra kommer att uppskatta och värdesätta henne för hennes goda handlingar.

Att ta hand om och hjälpa andra är det enda sättet en hjälpare kan möta andra på och hon vill gärna att andra är beroende av henne. Hon tar över andras ansvar och förnekar sina egna behov.

Hjälparen rör sig ofta vidare till förövarrollen genom att bli arg eller elak mot sina offer för att de är så krävande och eländiga.

Ta sig ur hjälparrollen

Hjälparen kan utvecklas till en Coach. Det gör hon genom att stanna upp och försöka se den uppkomna situationen utifrån och ställa sig frågan “Vad är den andre personens ansvar och vad är mitt ansvar.

Coachen stöttar problemägaren bäst genom att ställa öppna och utforskande frågor utan att ta över problemet själv, tex genom de tre snabba: ”Vad vill du?”. ”Vad behöver du?”. ”Hur kan du skaffa dig det?”

Hjälpare har i regel svårt att ta emot hjälp. Ett första steg på vägen kan vara att öva på att säga ”hjälp”.

Förövare

En förövare får ofta sin vilja igenom. Detta uppnås genom olika former av tvång, t ex genom att övertala, läxa upp, anklaga, attackera, straffa, klandra etc. Precis som hjälparen behöver någon att hjälpa, behöver förövaren någon att kontrollera och hålla nere. Förövarens största rädsla är att känna sig svag och hon behöver ett offer att projicera sin svaghet på för att känna sig stark.

En förövare kan flytta sig vidare i triangeln till hjälparpositionen, tex när hon skäms för sitt beteende men inte kan möta känslan av skam. Hon kan också gå över till offerrollen när hon har skrämt bort sina närmaste. Alla är vi beroende av nära och goda relationer.

Kjell Enhager uttrycker sig lite krasst såhär kring förövarrollen: ”hård i fejjan, lös i magen”. Och det ligger någonting i det, enligt mig.

Ta sig ur förövarrollen

Förövaren kan utvecklas till en Utmanare genom att nyttja sina kvaliteter i ifrågasättande och gränssättning. Hon behöver medvetet jobba på sin personliga utveckling och förmåga att visa sårbarhet och på att ta sin del av ansvaret i olika situationer.

Förövaren kan med fördel öva på att säga ”förlåt” och undersöka de underliggande behoven som styr hennes beteenden i den osunda relationen till offerrollen.

Primär roll i triangeln

Hur hamnar du i drama? Alla har en mer eller mindre tydlig primär roll i triangeln, som man tillägnat sig genom dynamiken i den familj man växt upp i.  Vi kan spela helt olika roller i olika relationer och ofta sker skiften blixtsnabbt mellan de olika rollerna i ett pågående drama, eftersom personerna som befinner sig där reagerar instinktivt på vad de andra gör och säger.

Håll dig kvar utanför!

Det är lätt att halka in i triangeln och betydligt svårare att ta sig ur. Det finns inget ont uppsåt från början när dramat drar igång utan triggas av de behov som de inblandade personerna har. Två motpoler i ansvarstagande bidrar till karusellen, antingen att någon försöker slippa ta ansvar (Förövare) eller att någon tar över en annan persons ansvar (Hjälpare).

Ofta kan man känna i magen när en relation fungerar dåligt. Var uppmärksam på vad du ser och hör dig själv och andra göra och säga. Ge akt på din primära roll, var brukar du hamna?

Vilka är behoven? Var ligger ansvaret?

Vilka draman är du del av? Kliv ur!

Om du har fastnat i ett hörn och möter en person som fastnat i ett annat hörn är risken stor att ni hamnar i ett destruktivt spel, ett favoritdrama! Vilka draman är du del av? Börja med dig själv, vad behöver du för att kliva ur?

Se situationen utifrån. Utforska vad som är ditt ansvar, vad som är den andre personens ansvar. Vad behöver du just nu? Vad kan du själv påverka?

Vilka draman utspelas runt omkring dig?

Som agil coach ser jag det som en tillgång att känna till dramatriangeln. Som observatör i olika sammanhang upptäcker jag ibland drama av olika dignitet som utspelar sig mellan offer, hjälpare och förövare.

Beroende på situation och förutsatt att jag har ett förtroende och god relation till de inblandade tar jag ibland chansen att berätta om dramatriangeln och dess roller för att hjälpa parterna att förstå sig själva och varandra något bättre. Resonemang kring behov, ansvar och saker de själva kan påverka brukar leda till goda insikter och aha-moments.

Individerna kan utifrån detta sen välja att jobba vidare med sina personliga utmaningar och utveckling, med nån form av coaching stöd, ifall de så önskar.

Agil coach ≠ hjälpare?

I uppdraget som agil coach är det viktigt att säkerställa att ansvaret för utveckling ligger hos personerna, teamen och (ansvariga inom) organisationerna själva. Jag är där som facilitator, mentor, coach, utbildare och utmanare för att stödja utvecklingen på det sätt om behövs.

Min primära roll i dramatriangeln är hjälparen. Den insikten är till stor hjälp för mig när det i uppdragen som agil coach ibland kännas frestande att lösa personers eller teams problem när de inte vill eller tror sig kunna hantera dem själva, eller när personer eller team vill slippa ta sitt eget ansvar och försöker dumpa ett problem hos mig istället. Dramatriangeln har helt enkelt hjälpt mig att tydligare se vad som är mitt eget ansvar och behov och vad som är andras. Det känns härligt att detta kommer till gagn både för mig själv och omgivningen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.